Använda tafs vid gäddfiske

Gäddan har tusentals tänder och dom är  vassa som rakblad. Om du använder vanlig nylon- eller flätlina utan tafs är risken mycket stor att gäddan biter av linan vid hugg eller under drillning. Därför måste du alltid ha en gäddtafs mellan huvudlinan och betet.

Om ni är intresserade mer om gäddan som art, så kan ni läsa om gäddan här.

Alternativ 1: Wiretafs / Vajertafs

Finns färdiga tafsar att köpa. Man kan även tillverka egna. Det bästa är att använda crimps ihop med en wiretång och på så sätt crimpa ihop vajern. Man kan också om det är en coatad vajer använda värme för att smälta ihop tafsen.

Fördelar:

• Helt bitsäker – gäddan kan inte bita av den (om den tillverkats rätt).

• Tål många hugg och kan användas väldigt länge.

• Stabil och håller formen (särskilt coated wire eller titanium/wolfram).

Nackdelar:

• Kan vara lite stelare, vilket kan påverka rörelsen för vissa beten.

• Syns mer i klart vatten (men det stör sällan gädda).

När du bör välja wire:

• Vid klassiskt gäddfiske med jerkbaits, spinnerbaits, wobblers eller skeddrag.

• När du fiskar i områden med mycket gädda.

• Om du vill ha maximal säkerhet mot linbrott.

Alternativ 2: Fluorocarbon-tafs / FC-tafs

Tänk på att vid renodlat gäddfiske så bör man använda fluorocarbon som är minst 1.0 - 1.2mm tjock!

Det finns färdiga tafsar att köpa. Man kan även tillverka egna. Det bästa är att använda crimps ihop med en wiretång och på så sätt crimpa ihop fluorocarbonen. Man kan också knyta tafsen (vilket vi föredrar), men det är lite bökigt eftersom att man kör så tjockt material. Om man knyter så tänk på att dra åt knuten ordentligt med hjälp utav en tång så att den verkligen sätter sig.

Fördelar:

• I stort sett helt osynlig i vattnet – bra i klart vatten eller vid lugna förhållanden.

• Lite styvare än nylon samt mindre stretch, vilket kan ge bättre beteskontroll.

• Sjunker snabbt – perfekt vid djupare fiske eller vid fiske nära botten.

Nackdelar:

• Fluorocarbon slits snabbare efter några fiskar, kräver regelbunden kontroll och byte. Vid minsta lilla skada på fluorocarbonen så bör man byta eller kapa av det skadade området.

När du kan använda fluorocarbon:

• Kan användas till allt gäddfiske, fungerar bra på alla typer av beten.

• Om du fiskar efter andra arter (abborre, gös) men gädda kan hugga ibland. Då kan man t.ex. köra 0,40-0,60mm fluorocarbon vilket brukar klara en gädda eller två.

• Vid fiske i klart vatten där gäddan är skygg.

  
  

Alternativ 3: Nylon-tafs

Även här (precis som för fluorocarbon) så bör man använda nylon som är minst 1.0 - 1.2mm tjock!

Det finns färdiga tafsar att köpa, men man kan också tillverka egna. Det smidigaste sättet är att använda crimps tillsammans med en wiretång för att klämma ihop nylonen. Ett alternativ är att knyta tafsen själv – vilket vi föredrar – men det kan vara lite krångligt eftersom materialet ofta är ganska tjockt. Om du väljer att knyta, se till att dra åt knuten ordentligt med en tång så att den verkligen sitter fast.

Fördelar:

• Lite mer stretch i tafsen, vilket kan göra att gäddan har svårare att slita sig loss. Stretchen kan även vara en fördel på vissa beten.

• Nylon flyter - vilket gör den mer lämpad till grunt fiske eller vid fiske med ytbeten/poppers.

• Väldigt prisvärt jämfört med vajer eller fluorocarbon

Nackdelar:

• Nylon slits snabbare efter några fiskar, kräver regelbunden kontroll och byte. Vid minsta lilla skada på nylonen så bör man byta eller kapa av det skadade området.

• Mer stretch vilket kan ge sämre beteskontroll.

När du kan använda nylon:

• Kan användas till allt gäddfiske, fungerar bra på alla typer av beten.

• Perfekt till grunt fiske eller vid fiske ovanpå vattenytan
  

⚖️ Jämförelse mellan wire, fluorocarbon och nylon

Tänk på att ni kan scrolla tabellen åt sidan för att se mer information.